måndag 25 juli 2011

En känsla som är svårslagen..

Eufori. Tillfredsställelse. Flow. Utmattning. Sprudlande glädje och lycka i magen. Ja det är ett försök till sammanfattning av de känslor jag har i kroppen just nu. Klockan är nästan halv tolv. Vad är det för dåre som springer så sent... Jag!! :)

Det är en helt fantastisk kväll, trodde det skulle vara kyligt så vindjackan fick följa med, +15 bara. Men den knöts runt midjan ganska så snabbt. Vindstilla. Vackert, men mörkt. Ska ta reflexväst på mig om jag ska kuta så här sent.

Det blev en runda på 1.1 mil. Och det tog 1.19 tim att kuta, vilket ger en genomsnittlog fart på 7.94km/tim och 776 kalorier bortsprungna. Jag ser när jag jämför mina rundor att jag sakta men säkert springer snabbare. Dessutom har jag mer kraft i benen och jag orkar springa i uppförsbackarna. Nästan alla. Det finns en som ännu är nära döden. Snart hoppas jag springa uppför även den. Jag försöker att låta bli att gå, i stället sänker jag farten så att det nästan är synd att kalla det för löpning, snarare lunk. Men hellre det än att gå. Och det funkar. Vila gör jag i nerförsbackarna. För såklart är det inte b a r a uppförsbackar i den här stan, även om det nästan känns så. Det är ju lika många nedförslutor. Då får jag som sagt passa på att vila.

Jag får ont i mina axlar och armarna domnar. Jag tror jag spänner mig på något sätt när jag springer. Stretchat nacke och axlar. Borde be någon om massage där :)

Vilodag imorgon, tror jag. Då är det Cirkus med Maja på kvällen. Kanske en liten kort sväng efteråt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar